När de gör det som de tycker är intressant men inget annat.

Ska jag titta tillbaka och utvärdera händelser kring mitt funkisbarn så finns det vissa saker som tidigt visade på egenhet hos honom. Han har alltid uppfattats som en "nöjd kille". Ända sedan han var en liten bebis kunde jag placera honom nästan var som helst och han liksom nöjde sig med det.

Såhär i efterhand kan jag sakna "retligheten" som jag förknippar med ett växande barn som hela tiden är på väg någonstans och som vill upptäcka nya saker. Om jag lade honom i bebisgymmet på golvet kunde han ligga där på rygg länge och titta. Bara sådär. Jag fick kommentarer att det måste vara "fint med ett så snällt barn" men betänk att jag redan då funderade kring och misstänkte att något var galet. 

För det är ju så att en "normal" bebis blir tvär efter en stund och vill se nya saker eller vara med sin förälder. Det är så de fungerar. Det är deras sätt att överleva och utvecklas. Det ska tilläggas att om vi hade honom i famnen så engagerade han sig med oss. Även om jollret till viss del uteblev så skrattade han om man killade honom och pussade honom. Och tidigt lade han sina händer om ens ansikte och visade sin ömhet.

När jag tittar tillbaka kan jag se hans repetitiva eller fokuserade beteende tidigt. Han som bebis låg ofta och drog händerna över material fram och tillbaka. Inte hastigt utan långsamt och inkännande. Ännu idag har han en stark anknytning till att känna hur olika material känns och vissa kanske till och med känns alldeles för mycket medan andra inbjuder till långa sessioner av skratt och lek.

Något man får upp när man googlar kring sitt barns utveckling (don't do it) är att en av tecknen på autism är att barnet inte leker med saker på "rätt sätt". I Oskars fall var det solklart ett sak som jag tänkte på. Han kör inte bilar utan han vänder på dem och sitter och snurrar på hjulen. De flesta saker som snurrar fascinerar honom och framför tvättmaskinen kan han sitta en  bra stund och titta. 

När han var runt två år upptäckte han Babblarna. Hans kärlek var oändlig! Även fast han snart är fyra år så kan han inte uttala alla babblare med han vet, å så han vet vad de olika figurerna heter! Han kunde se dessa program på youtube om och om igen! Det var nu under sommaren som han började släppa taget om babblarna vilket också visar att han går framåt i sin utveckling.

Det var med Babblarna som han upptäckte TV. Vi castar via chromecast och gjorde spellistor med de program som han uppskattade. Skulle något annat än babblarna dyka upp så gick han därifrån. Det var ett snävt intresse som sagt.

Han använder också en surfplatta. Detta med blandade resultat. Vi vet inte om det roligaste är att swipea och dutta eller om det är att titta vad som händer på skärmen i form av filmer och appar. Då detta är ett relativt nytt koncept för honom så känns det spännande att se hur vi kan använda detta i utbildningssyfte för honom.

Som sammanfattning kan jag säga att det inte så mycket som intresserar min son i jämförelse med andra barn. Han älskar att vara med människor. Han älskar att sjunga och busa. Och efter sommaren så känner vi att han blir mer och mer vaken i sina relationer till jämnåriga. Och det är toppen!