Upp, upp och iväg!

-

 Vi besökte habiliteringen. Oskars överrörlighet fastställdes tydligare med både arbetsterapeut och sjukgymnast och plötsligt hade vi en rullator med i bilen hem. Jag minns inte så mycket av själva utvärderingen men det handlade om att han behöver komma upp på sina fötter. Här ser ni mitt inlägg från då. Något som slår mig är att isoleringen redan hade smugit sig på så pass att jag kände att jag behövde be om ursäkt för. Oskar hade fyllt 2 år


Det var inte helt enkelt med rullatorn. Han har alltid och går fortfarande hela dagar på förskolan och till slut fick han en rullator även där. För att lära sig att använda den behövdes mycket stöd och det var egentligen inte förrän efter sommaren det året som han själv valde att använda den. Ute använde han den sporadiskt och mest när någon levererade den till honom. Han kopplade inte ihop den och den frihet som den gav honom även inomhus. Där stod den mest orörd.



Habiliteringen var på besök på förskolan och personalen uttryckte en oro att han skulle köra på de andra, mindre barnen. Vilket mycket väl kunde vara fallet. Specialpedagogen från habiliteringen stod på sig. Fram kom rullatorn även inne och Oskar tog tag och väjde för alla sina kamrater. Där sparkades hans resa igång ordentligt. När han kunde nyttja sitt hjälpmedel hela dagen och att det gjordes tillgängligt för honom på ett naturligt sätt. Efter detta så tog det bara månader innan han gick själv. 

Oskar gick då på samma sätt som ett litet barn som just lärt sig gå. Hans armar var högt i luften och stegen stappliga. I svängar kändes det som att det gick alldeles för fort många gånger.




Något som behövde ytterligare ett år (och ännu inte är i fas) var reflexerna. Oskar tar inte alltid emot sig med händerna när han faller och således är de största tänderna fram döda. Det ska bli intressant att se om de som kommer efter är i bra skick. Sånt vet man ju aldrig.



För att summera detta inlägg så vill jag trycka extra mycket på att små barn behöver väldigt mycket hjälp för att kunna använda sin hjälpmedel och om det känns svårt att kommunicera med förskola och skola brukar habiliteringen kunna hjälpa till.







Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Beroendet av omsorg

-
Bild
Vi fick vårt besked från försäkringskassan i veckan. Där framgår det att baserat på de underlag de fått från oss kommer vi att få ett halvt omvårdnadsbidrag  men de vill inte godkänna någon merkostnadsersättning trots att vi hade specifikation för extra utlägg på runt 60.000 kr. Beträffande omvårdnadsbidraget så hänger mycket på att han går i förskola och att man kan räkna med att små barn ändå behöver mycket hjälp. Vi känner oss relativt tillfreds med beskedet kring omvårdnadsbidraget även vi personligen inte anser att ett barn på 4 år ska behöva matas, kläs, bäras ofta, bytas blöja på osv. Någon är med honom varje stund.Vi funderar på att bestrida merkostnadsersättningens beslut men som med allt annat så måste man orka strida också. Och ärligt talat så är vi rätt slut just nu. För många är det svårt att ta in hur lite de behöver göra för att ett barn som inte har en trasig utvecklingsfunktion. De barnen tar in information automatiskt och upprepar beteenden. Lätt och av sig själv...
Läs mer

När de gör det som de tycker är intressant men inget annat.

-
Bild
Ska jag titta tillbaka och utvärdera händelser kring mitt funkisbarn så finns det vissa saker som tidigt visade på egenhet hos honom. Han har alltid uppfattats som en "nöjd kille". Ända sedan han var en liten bebis kunde jag placera honom nästan var som helst och han liksom nöjde sig med det. Såhär i efterhand kan jag sakna "retligheten" som jag förknippar med ett växande barn som hela tiden är på väg någonstans och som vill upptäcka nya saker. Om jag lade honom i bebisgymmet på golvet kunde han ligga där på rygg länge och titta. Bara sådär. Jag fick kommentarer att det måste vara "fint med ett så snällt barn" men betänk att jag redan då funderade kring och misstänkte att något var galet.  För det är ju så att en "normal" bebis blir tvär efter en stund och vill se nya saker eller vara med sin förälder. Det är så de fungerar. Det är deras sätt att överleva och utvecklas. Det ska tilläggas att om vi hade honom i famnen så engagerade han sig med oss...
Läs mer